JUDITH I SJÖSKOGEN     I  tidningar skrevs på våren 1982 "Judith 71, har bott i husvagn tre år i skogen"  Det hade nu gått 3 ½ år sedan hon fick flytta från sina föräldrars hem. Kronofogden i Lidköping skulle bogsera bort den., till kommunen gatukontorets förråd på Sockerbruksgatan. Men Judith svarade dem "Då slår jag upp ett tält här , detta är mitt fadersarv" I en Skogsdunge vid Sjöskogen, hade hon ställt sin husvagn, bakom en kulle är hennes gamla föräldrahem. Hon har gråtit många gånger, för på vintern har det inte varit så lätt alla gånger, med kylan och vatten. Snälla grannar har hjälpt henne, Men hon gav sig inte.     Det hela började 5 år tidigare med att Judiths far dog, och året efter såldes gården, hon var emot försäljningen, men accepterade den då syskonen kom överens om att man skulle stycka av en tomt på 1500 kvm, där hon kunde bygga sig ett litet hus. Detta skrevs in i köpekontraktet, men godtogs ej av Lidköpings tingsrätt. Man måste ha byggnadstillstånd för att få stycka av en tomt.     De sociala myndigheterna ville ge henne en annan bostad men hon stannade på sin mark.     Judith begärde efter hovrättens beslut prövning i högsta domstolen. de meddelade att det ej fanns skäl att meddela prövningstillstånd.     Sjöskogen inköptes av Lena och Olle Bolin de ansåg sig lurade av fastighetsköpet hade de vetat att dat skulle bli bråk hade de aldrig köpt stället.     I maj 1982 kom de och tog Husvagnen, Men Judith bodde kvar, denna gången i ett tält, samma svar som tidigare "Jag flyttar inte härifrån" sa Judith. Tältet var nyinköpt. Ett vite på 1.000 kronor som byggnads nämnden i Lidköping, för olagligt uppställande av en husvagn i Sjöskogen. Den 20 maj 1980 föreskrevs byggnadsnämnden att husvagnen skulle vara borta före den 1 maj 1981.Länstyrelsen ändrade detta beslut den 28 februari 1981. Tingsrätten beslöt den 3 december 1981 att sänka bötesbeloppet till 500 kronor.     Efter mycket bråk med myndigheter ,fick hon i september 1982 papper på att marken var hennes. Bygglovet var klart, och nu var klart att bygga ett hus. Huset blev 40 kvm, med kök, rum med sovalkov. Hit kunde i november Judith flytta in .     Judit fick också tillbaka husvagnen dit hon flyttade in. (BILDER)

AGNES     Agnes Svensson f d Hansagården bor nu på Bergkullen är en hängiven släktforskare, som alltid har tid att hjälpa andra med släktforsknings problem. 1982 visade hon gamla kartor från bygden, bl a Tolsjö by hur den såg ut före enskiftet och hur den kom att se ut efter Laga Skiften.      Hon översatte också tillsammans med Jenny Hjelm, gamla handskrivna handlingar från 1700-talet. Det är en sammanställning från olika pastorat inskickade till Olof Sundholm 1752 – 1819. Där ingick material från Sunnersbergs Präst Lars Johan Allenius, han var här präst i slutet av 1700-talet

BOTTEN STARS      Det hela började med ett popband 1964, men ganska snart blev det fråga om dansmusik. De flesta i orkestern hade sina rötter i Botten. I orkestern ingick 1983 Owe Paulsson, Berndt Norrman, Ingemar Axelsson, Ulf Paulsson och Bengt Ekelund som just ersatt den gamla orkestermedlemmen Per–Olov Strandroth.     Många utanför våra hemtrakter var nog undrade över namnet Botten Stars, namnet kommer från den lilla viken Botten. Många som ville arrangera orkestern ville att de skulle skaffa sig ett annat namn, när de hade en spelning på Baldakinen i Göteborg ville de i annonsen byta namn, det blev inte så utan de fick kallas med sitt riktiga namn.     Under 1980 –talet arrangerades det Minnenas i Parken, när Botten Stars spelade var det alltid fullsatt i Lokalen.     Nyårsaftonen 1983 firade Botten Stars sitt 20 årsjubileum. Hur det firades naturligtvis med Minnenas afton på Parketten, som arrangerades av Råda BK.

SAKNADE FISKARE     I maj 1984 försvann två fiskare, det var 64 årige Herbert Magnusson och 61 årige Verner Johansson.     Den 23 maj 1985 gav ett stort spaningspådrag resultat de letade efter de försvunna fiskarna. Mellan Marholmen och Ullersund fann man båten på 10 meters djup. Det var den 25 november året före som de spårlöst försvann. Att man sökte i detta området var att man här hade hört en kraftig smäll, den dagen båten försvann. Ett par fynd pekade på att det kunde vara från deras båt. Det var en typ av ankare som de båda fiskarna använde, Spaningarna höll på hela torsdagen och det var vid 17,00 tiden de fann båten.     Det var den 25 november 1984 som de lämnade hamnen i Jäleviken med sin järnbåt för att gå till Kambo i Kedum på andra sidan Kålland. De lämnade tidigt på morgonen, och sedan hade ingen sett dem. Sökandet efter fiskarna gav inga resultat. Sökandet skedde med polisens båt och kustbevakningens fartyg, samt många fribilliga båtar. Både draggningar och dykningar resulterade att ingenting fann de.     Båten var en 11 meter lång stålbåt, och vägde 3 –4 ton och hade en maxfart på ca: 10 knop. Båten hade kommunikationsradio.     Det var en inspektionslucka i skrovet som orsakade den tragiska sjöolyckan. Alla teorier om att det skett en explosion ombord kunde nu uteslutas. Det var de anhöriga som bärgade båten ,de ville veta vad som hänt?

Hämtat ur tidningsartiklar