VÄGAR     Trots kraftiga protester från Lidköpings Kommun och Länsstyrelsenatt staten skulle dra in allmänt underhåll av väg 578. Beslutades att den skulle få beläggning. Man hade för några år tidigare räknat fordon på vägsträckan. Man räknade med omkring 135 fordon per dygn under sommarmånaderna.     Hösten 1978 belades Kållandsövägen med en ny typ av oljegrusbeläggning.     I december 1979 planerades ombyggnad av vägen förbi Tolsjö arbetet var kostnadsberäknad till 3,2 miljoner, Den 18 dec. var ett informationsmöte i Bygdegården.     På hösten 1882 började man med vägarbete, vägen skulle flyttas utanför byn i Tolsjö. Många Tolsjöbor protesterade att de tog åkermarken för att bredda väg 578, hade den rätats ut ,breddats och fortsatt gå genom Tolsjö, hade man varit tvungen att riva flera hus. Om ett år räknade man att den nya vägen skulle vara klar. Kostnaden för den drygt tre kilometer vägsträckan beräknades till 5,5 miljoner.       Vägsträckan anslöt till den nya Läckövägen mellan Tofta och Åsegapet. Dessa båda sträckorna byggdes i en etapp.     Lagom till sommarsäsongen 1979 sattes en ny buss in i trafiken till Otterstad, bussen ersatte den gamla , som varit i trafik sedan 1964. Hösten 1978 gick bussen fler turer över Öboängen. Det har nu visat sig att det var riktigt det var ej så många resenärer som ville åka över Riddargården.  På förmiddagen torsdagen den 27 oktober släpptes trafiken på den nya vägen, den sista biten genom Tolsjö skulle inte vara klar förrän om ett par veckor.

DIVERSE HÄNDELSER      Tolsjö kvinna räddade huset med en skurtrasa. Fru Ingrid Isaksson tyckte det blänkte bland grytorna, när hon tittade mot spisen började lågorna slå fram. Efter att ha ringt brandkåren , tog hon skurtrasan som vapen mot elden. I 20 minuter lyckades hon förhindra elden att ta fart med en hink vatten och skurtrasan. När sedan brandkåren anlände kunde de snabbt släcka elden. Denna händelsen var i februari 1976.     Vindsvåningen skadades vid en brand i Tolsjö 18 nov. 1981, dat var en grannfru som hade vägen förbi, hon såg att det brann vid skorstenen. Inne i huset hade man inget märkt av branden. En spricka i rökstocken var den troliga orsaken? (BILD TOLSJÖHUSHÅLL HAR PROBLEM MED VATTEN.      I Tolsjö samhälle har man länge haft problem med vattenförsörjningen. Dricksvatten tas från en grundvattentäckt och renas i ett litet vattenverk. Vid tvätt blir vitvaror gråa och en brun beläggning finns på badkar mm.. Trots upprepade spolningar av ledningsnät och ökad klorering är problemen kvar. Man hade nu tröttnat på detta och i februari 1983 skrevs en skrivelse till kommunen. Biträdande gatuchef Rune Granbom svarade att man i framtiden hade planer med att ansluta Tolsjö till Lidköpings vattenledningsnät. Det planerades att samtidigt skulle man dra en avloppsledning till Stadens reningsverk.

BÖCKER     Augusta Hägerman "Mormors stuga",  "I Göken och lärkans land", och "Här och där"

ULLERSUND     Redan den 2 december 1846, gjordes av Bl a den kände järnvägsbyggaren Nils Eriksson, undersökningar om en segelled genom Ullersund. Ett förslag av löjtnanten vid Kungl. Mekaniska Corps J. Westman. Kostnaderna beräknades uppgå till 81.282 R:dr och 32 sk banko. Nils Eriksson vitsordade stora gagnelighet och tillstyrkte, att anslaget av allmänna medel måtte utgå till företagets utförande.     Man ansökte om statsbidrag och åberopade ett yttrande i ämnet av chefen å Vänern Emil Warberg skrivit i Karlstad den 18 augusti 1847. I detta framhålls inledningsvis hur mycket till segelfartens bästa som skulle ske om man förbättrade segelleder och hamnar i Vänern. Warenberg skrev vidare om vattnet runt Kållandsö.      Den bofasta befolkningen och sommarstugeägarna protesterade när 1980 ägaren, till Öboängen ville bygga en privat småbåtshamn på sina ägor väster om SSW: Bösshamn .Hamnen skulle ha plats för 120 båtar, och han hade också tänkt bygga en stugby, med ett 40 tal fritidshus. Denna anläggning kommer då att störa det rika fågellivet i Ullersund.     Häckar här gör sothöns, doppingar, svanar och änder. Dessutom finner man mera sällsynta fåglar som fiskgjuse, häger och kärrhök, som häckar i närheten. I protesten tror man att båtarna kommer att förorena vattnet, så att de som tar sitt hushållsvatten ur Ullersund i fortsättningen inte kan göra det. "Redan år 1844, då mätningar utfördes uti den på Norra sidan af Kållandsö belägna så kallade Stora Ekens skärgård, erfor jag huru, genom de långt utanför densamme belägne många grund och låga öfvervattens klippor, hvilka senare vid högt vatten bilda lika många högst farliga grund, äfvensom i följd af denna ögrupp splittrade natur, segelfarten genom densamma är förenad med sådana vidrigheter och ofta blottställd för sådana vådor mot hvilka den bäste, uppmärksamhet stundom icke kan skydda sig. Särledes vår – och höstmånaderne är denna segelled högst vansklig, helst brottsjöarne under dessa årstiders stormar vanligen bruka borttaga de i och för angörningen å de låga klipporna uppsätta högst nödige känningsmärke"-- Ofvan anförde förhållanden ledde min tankar på huru en segelleds upptagande genom det sund, som söder om Kållandsö skiljer denna ö från fasta landet och hvilken på östra sidan kallas Ullereds sund och på vestra Jerna eller Jarlahus, skulle för de fartyg, hvilka nu måste begagna Ekens segelled, uti flera afseenden blifva fördelaktig".     Warenberg tänkte att fördelarna med Ullersundsleden, var att förkorta sträckan Lidköping – Vänersborg med två mil. Ångfartygen kunde också räkna att få flera passagerare och mer laster. I Ullersund kunde de också fylla på sina vedbehov. Något statsbidrag blev det inte. På 1850 talet var åter frågan om leden genom Ullesund aktuell.1855 blev det åter avslag på att få bidrag.     1874 blev åter förslaget aktuellt. Detta var 30 år efter det första förslaget. Vid ett sammanträde i Lidköping beslöts att undersöka möjligheten att rensa och kanalisera Ullersund.     1875 påbörjades undersökningar och kostnadsförslaget för fördjupning och sprängning slutade på 178,00 kronor. Man ansökte om statsbidrag men fick ingenting.     Ytterligare en plan skedde år 1880 med en totalkostnad på 230.000 kronor. Landstinget beviljade ett bidrag på 3 000 kronor de tecknade bidragen kom upp till en summa på 42.000 kronor i och med att inga bidrag beviljades föll drömmen om en kanal genom Ullersund.