SK-12 Flygvapnets sista dubbeldäckare?
    Fanns som spaningsflygplan i Flygvapnet mellan 1936 till 1967 i 85 stycken flygplan. Efter det att flygvapnet funnits i 10 år fick man ett nytt skolflygplan högt på prioritetslistan man behövde ersätta vissa gamla. På Focke-Wulf fabriken i Tyskland hade deras konstruktör och teknisk chef Kurt Tank år 1931 fått fram ett nytt flygplan kallad Fw 44. Flygplanet var ett beställningsarbete från ett antal tyska konstflygare Gerd Achgelis, Emil Korpf och Ernst Udet. Prototypen provflögs första gången på sensommaren 1932.

    Flygplansmodellen exporterades till Sverige, Finland, Tjeckoslovakien, Bulgarien, Rumänien, Turkiet, Kina, Bolivia och Chile. Flygplanet licenstillverkades i Sverige, Argentina och Brasilien. Flygvapnet inköpte två exportflygplan för utprovning. Därefter beställdes 14 st flygplan och de levererades till F5 under år 1937. De 5 första planen hade ryggflygningsförgasare, vilket gjorde att de kunde flyga i 30 min i rygglägen. ASSJA byggde 20 st flygplan på licens mellan 1937–38 med flygplansnummer 627-646. Även CVV (Centrala Verkstäderna i Västerås) tillverkade flygplan  SK-12, här tillverkades 24 st flygplan.

    Under den tid som flygutbildning skedde på F5 med flygplan SK-12, utvecklades Ljungbyhed till en av Europas största flygskolor. Cirka 200 piloter utbildades årligen på F5. Under lång tid innehade Fw 44 världsmästartiteln i konstflygning. Då SK-12 hade tjänat ut i det svenska Flygvapnet såldes de till olika flygklubbar för att användas till att bogsera segelflygplan. 1981 fanns 9 st  SK-12 bevarade i Sverige, de flesta såldes senare utomlands.

    SK-12 var ett skolflygplan av typ 1 ett tvåsitsigt biplan, positivt staffat med vingstöttor och med öppna sittbrunnar. Kroppen var uppbyggd på svetsade stålrör, med justerbara longoronger av trä. Flygplanet var täckt av duk. Den främre kroppsinklädnaden var med löstagbara paneler av duraluminium. Stjärnmotorn saknade cowling. Vingar och stabilisator var helt uppbyggda av trä. Medan fena, sid, höjd, och skevroder hade en stomme av duraluminium och stål, dessa var som kroppen klädda med duk. Den ordinarie förarplatsen var den bakre. Flygplanen var utrustade men dubbelkomando och utrustning för att flyga under mörker.

    Flygplanet hade fasta landställ med hydrauliska bromsar. Vintertid kunde flygplanen förses med skidor. Motor Sh 14 A på 145 hk  vars fullständiga beteckning var BRAMO Sh 14A4( Sh = Seimens- Halske). En 7 cylindrig 4-takts luftkyld fast stjärnmotor på max 150 hästkrafter, tillverkad av BMW Flugmotorenwerke Branderburg Gmbh Berlin. Motorn var utrustad med handdriven startapparat (vev).

    Toppfart 185 km/h, operativ höjd 4200 m, spännvidd 9,01 m, höjd i flygläge 7,29 m, höjd på marken 2,72 m, spårvidd 2,72 m, tomvikt hjul 565 kg, tomvikt skidor 585 kg, propellertyp SK-12-700 av valnöt, max hastighet 168 km/h, marschhastighet 127 km/h, bränslekapacitet övre tank 97 l, undre tank 38 l tillsammans 135 l, stighastighet 1000 m / 6,5 min, räckvidd 540 km.

Länkar till SK-12:

1. Focke-Wulf Fw 44J Stieglitz
2. SK12 (P2) FOCKE WULF 44J 'STIEGLITZ'
3. FOCKE WULF 44J´´STIEGLITZ