Sextio flygplan S-35E fanns i Flygvapnet från 1963 till 1979, varav 30 var helt nybyggda, de andra 30 var ombyggda J-35D. Flygplanens individnummer är 33902-33960. Flygplanen fanns stationerade på F11 och F21. Av flygplanmodellen har 18 stycken totalhavererat.
    Spännvidd 9,42 m, längd 15,34 m, höjd 3,89 m, vingyta 49,2 kvm, startvikt 9000 kg, maxfart mach 2+ marschfart 0,9, stighastighet vid marken 250 m/sek, topphöjd 15000 m, flygsträcka 2750 km.
    När S-35E var färdigbyggd flögs den första gången den 27 juni 1963, detta första exemplar var en ombyggd J-35D. Provflygare var Ceylon Utterbom. Detta flygplan kom sedan att användas för prov av SAAB och FC.
    Eftersom platsen i nosen var begränsat utvecklades en ny kamera SKa 24 (Omera 31). En fransk kamera efter svenska önskemål, fabrikat Omera/Seigd. Totalt var S-35E utrustad med 7 kameror, fem i nosen och två i vingarna i stället för de kanonerna som tidigare Drakar varit utrustade med.

    Ett infrarött spaningssystem av amerikanska EG&G. Edgerton, Graier and Germeshausen med kamera från Vinten. Hela denna utrustning medfördes i en svensktillverkad kapsel.
    S-35E var obeväpnad ock kunde utrustas med 4 yttre fälltankar. 
    1980 såldes 5 stycken S-35E till Danmark för att där användas som reservdelar till deras flygplan.
    Två flygplan S-35E fins bevarade ett vid Flygvapenmuseum och det andra i Skoklosters museum.

Se mer flygplan J-35 Draken.