|
|
|
|
I slutstriderna om Berlin kom en kvinnlig pilot, den kända Hanna Reich att landa med sin Storch på Wilhelmstrasse, utanför rikskansliet för att om möjligt föra Hitler i säkerhet. Hon fann att då var Hitler redan död, han hade tagit sitt liv i bunkern den 30 april 1945. Det första land som skaffade sig Storch utanför Tyskland var Spanien. Sverige var det andra landet som tilläts köpa flygplan två flygplan inköptes 1938. Efter krigsutbrottet kom Fieseler Storch att tillföras Bulgarien, Kroatien, Finland, Ungern, Rumänien, Slovakien, Schweiz. I Sovjet skedde en ren kopiering av flygplanstypen efter order av Stalin. Man planerade att i Litauen tillverka flygplan under ledning av Oleg A. Antonov men efter det att tyskarna ryckte närmare Sovjet avstannade produktionen Under 1945 kom att i Syd-Sverige att nödlanda 20 flygplan Fi 156 dessa flygplan internerades på AB Industridiesel. Sverige erbjöds att efter freden köpa 9 flygplan. Enligt stilleståndsavtalet skulle 6 flygplan utlämnas till Sovjet. Fyra av dessa flögs via Åbo till Sovjet. I augusti brändes två flygplan efter order från ryssarna. Av tyskarnas flygplan fanns 14 kvar i Sverige dessa togs till F17 i Kallinge där de magasinerades. Under krigsåren kom 22 stycken Fi 156 att nödlanda i Sverige. Under 1948–1949 iordningställdes 6 flygplan av CVM dessa kallades S-14B. Förutom på F3 fanns sedan 1948 S-14 på F11 i Nyköping och på F21 i Luleå som spaningsflygplan. Enstaka exemplar av S-14 fanns på F6, F8, F9, F12 och F17. Under 1961 sålde Ostermans Aero AB 6 stycken S-14 till Österrike och Tyskland. Flygplanen levererades på järnväg i februari–mars 1961. Flygplanskroppens stomme och fena är uppbyggda av svetsad stålrörsstomme medan vingar och stabilisator är av trä. Vissa flygplan var utrustade med kameror för lodbildsfotografering. Spännvidd 14,25 m, bredd med fällda vingar 4,75 m, höjd markläge 3,20 m, längd 9,90 m, vingyta 26,0 kvadratmeter, max hastighet 178 km/h, max marschhastighet 165 km/h lägsta hastighet i planflykt 70 km/h, en topphöjd på 3950 m. Utrustad med en 8 cylindrig inverterad radmotor Argus AS 10E på 270 hk. Vingkonstruktionen med bl a. slots och klaffar tillät flygning med så låg hastighet som 48 km/h. Start och landning kunde därvid ske på mycket små fält. Flygplanet hade en 8 mm kulspruta m/22-37R. De andra modellerna av S-14 saknade vapen Flygplanet kunde förses med extra bränsle tankar vilket inte flygplan S-14 kunde. Ett flygplan finns på Flygvapenmuseum det är i hopsatt från två olika S-14, av flygplan som såldes till Österrike. Länkar till S-14:
|
|
