Två flygplan fanns blev senare B-17.
    Det första erhöll beteckningen L10-1  tillverkningsnummer 3101 och senare ändrat till 17001 och det andra L10-2 med tillverkningsnummer 31102. År 1937 hade man på ASSJA börjat projektera ett projekt kallat L10, ett flygplan som skulle passa som både bomb och spaningsflygplan. Den 15 augusti 1938 lade AFF (Aktiebolag Förenade Flygverkstäder) in anbud att få tillverka ett provflygplan. Endera skulle det bli  ASSJA:s typ L10 eller AFF:s Gassners typ F-1. På konstruktionsavdelningen på AFF arbetade konstruktören Alfred Gassner som  konstruktör. Man valde L10  och projektet med Gassners F1 avbröts. Den 12 december 1938 undertecknades ett kontrakt på två P7 ASSJA L10.

    På SAAB påbörjades tillverkningen av prototyperna den 1 mars 1939. Vindtunnelprov gjordes i USA innan prototypen provflögs. Flygplan nr 1 skulle utrustas med hjulställ, skidor och flottörer. Nr 2 hade endast skidor. Prototyp L10-1 flögs för första gången 18 maj 1940 med SAAB:s provflygare Claes Smith vid spakarna, två månader senare flögs L10-2. Vid första provflygningen var inte långbyxorna monterade. Det var tänkt att använda en 1065 hk Pratt & Whitney SC3-3-G Twin Wasp motor. Men i väntan på att kopieringstillverkning på Flygmotor i Trollhättan skulle komma igång, beslutades att använda en 880 hk Bristol Mercury motor samma som satt i B-3.

    I slutet av 1942 hade man klart Twin Wasp motorerna. Även kom man att använda de Piaggo motorer som inköpts till flygplan J-20. Serietillverkning av SAAB 17 påbörjades i Trollhättan och i Linköping på SAAB fabrikerna i september 1940. I Trollhättan tillverkades 136 flygplan  och i Linköpingsfabriken 57 stycken.