Fanns 10 stycken i Flygvapnet mellan 1934-1945.
    Flygplanet hade en De Haviland Gipsy Major motor på 130 hk, toppfart 250 km/h, operativ höjd 6000 m, spännvidd 8,34 m. Flygplanen kunde förses med huv. Hösten 1932 bildades i Stockholm på Lilla Essingen Sparmanns Flygplansverkstad. Chef för denna verksamhet var den f d Österrikaren Edmund Sparmann. Till Sverige kom han 1919 för att visa de två österrikiska Phönixflygplanen.

    Efter att ha uppvaktat regeringen och Flygvapenchefen Torsten Friis lyckades Sparmann få en beställning på ett nytt flygplan. Flygplanet den s k Sparmannjagaren S-1A, prototypen flögs första gången i maj 1942, på Barkaby av chefskonstruktör Sparmann själv. Efter landning meddelade han till en flygtidning "inte ens den minsta justering hade behövts efter utprovningen”. Var ett lätt ensitsigt lågvingat monoflygplan med fast inklätt landningsställ. Flygplanet var civilregistrerat med beteckningen SE-ADX. Flygplanet kom att störta den 25 augusti 1935 i samband med att flygplatsen i Jönköping invigdes. Ett nytt provflygplan byggdes.

    Den 4 oktober 1935 beställdes tre flygplan som erhöll Flygvapenbeteckningen P1. Det första av dessa tre fick registreringsnummer SE-AEY den 4 juni 1936, och de övriga flygplanen kom strax efteråt att levereras till F5 i Ljungbyhed med reg nr 811-813. Ytterligare sex flygplan beställdes av Flygvapnet i början av februari 1937 dessa hade individnummer 814-819. Två av dessa flygplan placerades vid Stabens Flygavdelning på F8 i Barkaby som samtidigt fick övertaga två st från F5. De övriga flygplanen fördelades två till F1 i Västerås och ett tilldelades F2 och F3. Även det ovan nämnda civilregistrerade flygplanet inköptes av Flygvapnet detta kom att tillhöra F1. Den motorn man använde var en 120 hk Gipsy Major, flygplanets hastighet var omkring 240 km/h, flygplanets tomvikt var 435 kg.

Se mer flygplan S-1.

Länkar till P-1:

1. P1 Sparman S1-A