|
|
|
|
Det svenska försvaret befinner sig nu under 1900-talets sista år i smältdegeln. Kanske kan man säga att förändringarna nu tycks bli lika genomgripande som de som genomfördes för ett sekel sedan, när indelningsverket avskaffades och armen flyttade in till städerna. Man börjar skönja slutet på den traditionella värnpliktsarméns hundraåriga historia. Regementen läggs ner i omgångar och det går inte många år mellan varje ny nedläggningsvåg. Med regementsnedläggningar försvinner också många officersmässar. Mässlivet har för övrigt ändrat karaktär på ett genomgripande sätt under 1900-talet, främst under seklets andra hälft. Med denna bok har vi velat peka på de kulturhistoriska värden som förts vidare mellan generationerna på de svenska officersmässarna. Den inventering vi genomfört kring mitten av 1990talet har skett i ett turbulent skede. Många av de mässar som beskrivs i boken är redan avvecklade och deras bestånd av föremål och traditioner är i några fall överförda till andra mässar, i andra fall oåterkalleligen förskingrade. Vi har valt att i regel benämna förbanden med de namn och förkortningar, som de haft under huvuddelen av 1900-talet och som bäst känns igen av de flesta. Några av de mest genomgripande förändringarna av namn och förkortningar har annars skett just under 1990-talet och ytterligare förändringar aviseras i en nära framtid. Skulle man enbart använda de för dagen gällande benämningarna, är vi rädda att alltför många inte skulle känna igen sig. Eftersom förändringarna skett så snabbt under de senaste åren är en del uppgifter i boken redan historia. Det gör mindre enligt vår uppfattning. Färgbilderna visar mässarnas utseende omkring 1995. Svartvita bilder visar mässarna under äldre tid. Texten syftar i hög grad till att ge ett historiskt perspektiv på mässar och mässliv. Hur mässarna uppstått, hur de inretts och utsmyckats, hur mässlivet förändrats från 1800-talets hedepok till det sena 1900-talet. Vi har försökt se mässlivets utveckling som en avspegling av större samhällsförändringar i Sverige. Ett viktigt spår i framställningen är officersrollens omgestaltning, särskilt under seklets andra hälft. Denna process har haft en djupgående inverkan på mässlivet vid regementen, på flottans fartyg och vid flygets flottiljer. Det har inte varit någon helt lätt uppgift att dra gränsen för vilka mässar som borde behandlas i denna bok. Vi har valt att ta med samtliga vid mitten av 1990-talet fungerande mässar på armens regementen och kårer och på flygets flottiljer. Därtill kommer mässarna på Militärsällskapet och på landets tre sjöofficerssällskap samt på Berga örlogsskolor. När det gäller flottan har vi tagit med gunrummen på ett mindre antal fartyg representerande olika fartygsklasser för att ge ett representativt urval. Mässar vid försvarets skolor har vi dock i regel valt att lämna utanför. Konsekvensen kan i några fall diskuteras. Endast mässar som existerade vid mitten av 1990-talet presenteras. Äldre numera försvunna mässar nämns och avbildas i viss begränsad omfattning i det historiskt inriktade inledande kapitlet till boken. Framställningen bygger på fotodokumentation och intervjuer på regementena, på korrespondens med mässdirektörer och mässofficerare, på avsnitt i regementshistoriker och broschyrer och på litteratur av mer allmän karaktär. I den avslutande litteraturförteckningen anges enbart sådan litteratur, som direkt citeras eller åberopas i texten. En värdefull hjälp vid tillkomsten av denna bok har varit stödet från en militärhistorisk referensgrupp, med vilken vi regelbundet kunnat diskutera problem och valmöjligheter. Denna grupp har bestått av överstelöjtnant Christian Braunstein, överstelöjtnant Bo Kjellander, riksarkivarien fil dr Erik Norberg, översten av första graden Bengt Sjöberg och överintendenten vid Statens försvarshistoriska museer överste Leif Törnquist. Flera andra officerare och historiker har läst manus eller delar av manus och lämnat värdefulla synpunkter eller låtit sig intervjuas om särskilda regementens mässar. För detta vill vi uttrycka vår stora tacksamhet. Särskilt vill vi här nämna översten av första graden Einar Lyth för hans många viktiga och principiella råd och synpunkter. Arbetet har underlättats av ekonomiskt stöd från Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur, Helge Axaon Johnsons stiftelse, Överbefälhavaren och Sveriges författarfond. Till tryckningen har bidrag lämnats från Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur, Kungliga Patriotiska Sällskapet, Försvarsmaktens högkvarter, Delegationen för militärhistorisk forskning och Berit Wallenbergs stiftelse. För detta generösa stöd vill vi framföra vårt hjärtliga tack. Författarna |
|
