JAS-39 fortsättning...
Utvecklingen
Svensk
industri hade nu mycket höga krav ställda på sig. Saab skulle utveckla ett
flygplan som vägde 60% av Viggen, ändå kapabel att bära samma vapenlast och
vara fullt modernt i mer än 30 års tjänst. Volvo Flygmotor skulle utveckla, på
basis av en existerande motor, en motor som skulle passa de speciella krav som
ställdes av flygvapnet och det svenska klimatet. Ericsson skulle bli först i världen
med att utveckla en radar som kunde hantera och växla mellan jakt-, attack- och
spaningsuppdrag utan andra åtgärder än en knapptryckning. FFV Aerotech skulle
se till att flygplanet var enkelt att underhålla. Alla företagen hade
verkligen svåra uppgifter!
För Saabs del fans det en
hel del självklara beslut att fatta. Först och främst, flygplanet var tvunget
att vara utrustat med ett elektriskt styrsystem. Detta var nödvändigt eftersom
flygplanet var tvunget att byggas statiskt instabilt för att få 9G-prestanda.
Dessutom skulle Saab använda en hel del kompositmaterial i flygplanet. Många
system skulle köpas färdiga från utlandet eftersom detta skulle bli mycket
billigare än att utveckla dem i Sverige. Till exempel har Saab alltid utvecklat
egna räddningssystem, men i Gripen sitter en raketstol från engelska Martin-Baker.
Volvo hade tre olika
motorer att välja mellan. Europeiska samarbetsprojektet Rb199, som sitter i
Panavia Tornado, Pratt & Whitney PW1120, en icke färdigutvecklad motor samt
General Electric GE404-400, som redan flög i amerikanska F/A-18 Hornet. Trots
att Gripen idag flyger med en motor som är utvecklad ur GE404-400 så var det
PW1120 som var det ursprungliga förstahandsalternativet. Den ansågs ha större
potential, men flygvapnet ville inte bli förste , och kanske ende, användare
av en helt ny motor. Därför föredrog man GE404-400 som redan fanns i tjänst.
Så Gripens motor RM12 (RM står för Reaktions Motor) är således en kraftigt
utvecklad GE404-400!
Man hade tre olika
konfigurationer att välja mellan när Gripen skulle designas. Ett pilvingat
flygplan med stabilisator, ett deltavingat flygplan med nosvingar och ett
flygplan som i huvudsak såg ut som det första alternativet, men med
luftintaget på ryggen. Då Saab hade skaffat sig en rejäl erfarenhet av
nosvingeflygplan undre arbetet med Viggen och man ansåg att det konceptet hade
störst potential, valdes det mellersta alternativet.
Man stötte på en hel del
problem under utvecklingsarbetet, det svåraste var arbetet med det elektriska
styrsystemet. Det arbetar med tre oberoende kanaler och har ett reservsystem som
håller flygplanet i luften om det ordinarie systemet slås ut. En Viggen
byggdes om med ett enkanaligt elektriskt styrsystem för att ge Saabs tekniker
erfarenhet av den typen av system. Tyvärr räckte inte det till. Problemen med
programmeringen av det elektriska styrsystemet orsakade en rejäl försening i
projektet.
Utprovningen börjar...
I januari
1985 provades motorn RM12 för första gången. Nedräkningen till den första
flygningen hade börjat!
1987 firade Saab sitt 50-årsjublieum
och på själva födelsedagen, den 26 april, visades den första prototypen upp
under en spektakulär föreställning. Efter "roll-outen" rullades
flygplanet direkt tillbaka in i hangaren igen för fortsatt utprovning. I
september samma år genomfördes de första proven med radarn i en ombyggd
Viggen och i mars 1988 gjorde Gripenprototypen sitt första motortest. Under
sommaren kopplades flygplanet ihop med Saabs simulatorcentral för att simulera
sin första flygning, medan planet fortfarande stod på marken.
Slutligen så en vacker
vinterdag i december 1988, den nionde för att vara exakt, genomförde JAS-39
Gripen sin första flygning, två år försenad. Saab hade bjudit in en mängd gäster
för att bevittna händelsen för att bevisa att flygplanet uppförde sig väl.
Pilot på första flygningen var den mycket erfarne chefspiloten Stig Holmström.
Första flygningen blev också en sann triumf då det visade sig att Gripen var
så manövrerbar att Viggen fick använda efterbrännkammaren bara för att hänga
med! Flygplanet uppförde sig dock lite nervöst men det ansågs inte vara ett
stort problem just då.
Optimismen var så stark
att ett TV-team inbjöds att följa den sjätte flygningen den 2 februari 1989.
Framför kamerorna förlorade piloten, Lars Rådeström, kontrollen över
flygplanet och kraschar på Saabfältet. Flygplanet hade drabbats av
pilotinducerade svängningar, så kallad PIO. Orsaken låg att finna i
programmet till styrsystemet. En enorm storm av kritik mot det försenade
Gripenprogrammet bröt ut. Det ansågs att flygplanet var för dyrt. Ett antal så
kallade "experter" sade sig dessutom ha bevis för att flygplan med
elektriska styrsystem inte kunde flyga överhuvudtaget! Hela projektet riskerade
att läggas ner men i december 1989 gav regeringen klartecken till fortsatt
utveckling.
Den 4 maj 1990 lyfte så den andra prototypen på sin första flygning och ett år
senare gjordes det första besöket på det som skulle bli den första
Gripenflottiljen, F7 i Såtenäs.
JAS-39B
Gripen var under en lång
tid ett alternativ som nytt jaktplan i det finska flygvapnet. Från svensk sida
hade man goda förhoppningar om att vinna ordern. Men i juni 1992 avslöjade
Finland att man valt F/A-18C som ersättare till finnarnas MiG-21 och Draken.
Framförallt var det att Gripen ännu inte var färdigutvecklad som fällde
avgörandet. Kort därefter beställde dock den svenska regeringen delserie 2 av
JAS-39 Gripen. Den var på 110 flygplan och dessutom innehöll den utvecklingen av
en tvåsitsig version, JAS-39B. Det var länge osäkert om det skulle bli någon
tvåsitsare överhuvudtaget då den ansågs alltför dyr. Ett tvåsitsigt flygplan
ansågs dock nödvändigt för att försäkra kvaliteten under inflygning på det nya
system. Dessutom skulle den definitivt underlätta exportansträngningarna. I
september 1992 deltog två JAS-39 Gripen på Farnborough Air Show.
Uppvisningspilot var Lars Rådeström, samme man som hade kraschat med första
prototypen. Uppvisningen blev mycket uppskattad och fick stor uppmärksamhet.
Under Farnboroughmässan genomförde första serieflygplanet, 39101, sin första
flygning från Saabfältet.
Första
flygplanet till svenska flygvapnet, 39102, levererades i juni 1993. På
Stockholms Vattenfestival i augusti samma år, kraschade flygplanet på Långholmen
i centrala Stockholm under en uppvisning. Nästan en halv miljon människor hade
kommit för att se flygvapnets nya stolthet. Och det var i sanning en fantastisk
uppvisning de fick se! Men mot slutet av uppvisningen hände någonting märkligt.
Flygplanet rollade för kraftigt tillbaka efter den sista svängen, sedan lyftes
nosen kraftigt och flygplanet stod nästan stilla i luften! Piloten sköt ut sig
och flygplanet föll ner från skyn! Under ett par minuter var det oklart var
flygplanet slagit ner. Hade möjligen den största flygkatastrofen i Sverige
nånsin just ägt rum? (Författaren stod på Mariaberget och njöt av varje sekund
av uppvisningen till dess att han insåg att det förmodligen inte ingick i
uppvisningen att piloten lämnade flygplanet. Men å andra sidan, två veckor innan
dess befann han sig i England på International Air Tattoo och bevittnade hur två
MiG-29:or kolliderade i luften!) Tack vare en lycklig slump kraschade flygplanet
i skogen nära Västerbron, utan att döda något annat än ett träd och ett par
cyklar! En kvinna fick lättare brännskador, men ingenting allvarligare. Ett äkta
mirakel! Pilot var återigen Lars Rådeström. Än en gång hade det elektriska
styrsystemet svikit honom.
(Det finns de som säger att Gripen är världens
säkraste militärflygplan. Vilket annat flygplan har kraschat mitt i centrum i en
huvudstad utan att döda någon eller något?!?)
Än en gång riktades stark
kritik mot projektet men den här gången var det inget allvarligt hot. Efter fyra
månader var en av prototyperna i luften igen för fortsatt utprovning med nya
styrlagar som gjorde flygplanet mindre känsligt för pilotens spakrörelser.
Export
I juni 1995 skrev Saab och
British Aerospace (BAe) under ett avtal om att gemensamt marknadsföra Gripen
utomlands. Gripen passar perfekt in i den portfölj av produkter som BAe
erbjuder. I september samma år skrevs ett Memorandum of Understanding mellan
Saab och Ungern om utvärdering av Gripen, dessutom visades den tvåsitsiga
versionen, JAS39B, upp för första gången.
Gripen
marknadsförs just nu i Brasilien, Ungern, Chile, Tjeckien, Filipinerna, Polen,
Sydafrika och Österrike. Länge trodde man att Chile skulle besluta sig först men
på grund av Asienkrisen har man där blivit tvungna att skjuta upp en order.
Istället blev Sydafrika första exportkund när man i november 98 beslutade sig
för att köpa 28 plan.
Idag äger BAe 35% av Saab
och det garanterar ett långsiktigt samarbete mellan företagen. Som ni alla
förmodligen vet så handlar vapenaffärer inte bara om det specifika vapen kunden
vill köpa, det är minst lika viktigt med motköp. Detta kan vara ett av de
starkaste korten för Gripen, eftersom Sveriges mäktigaste företag i
Wallenberg-gruppen finns bakom Saab.
Gripen- flygplanet
JAS-39
Gripen är det första flygplanet ur den fjärde generationen som har
flerrollskapacitet och är ett lättviktsflygplan. Gripen är nu operativt inom det
svenska flygvapnet . Flygvapnet har köpt 204 Gripen som ska beväpna 12
divisioner när samtliga flygplan har levererats. Gripen kan starta på 400 meter
och landa på endast 500 meter. Efter ett uppdrag kan Gripen laddas, tankas och
vara klart igen för nya uppdrag på mindre än tio minuter.
Motorn är en Volvo Aero-utvecklad RM12
turbofläktmotor med efterbrännkammare. Utan ebk ger den dragkraften 54
kiloNewton (kN), med ebk stiger denna siffra till 81 kN. Gripen kan ta 3000
liter bränsle internt och 3300 liter i externa tankar. Detta ger flygplanet en
räckvidd på mer än 3000 kilometer. Normal startvikt är 7400 kg. Maximal
vapenlast är 5300 kg på åtta balkar. Maximal startvikt är 14000 kg. Gripen är
14,9 m lång, har en spännvidd på 8,4 m och är 4,5 m högt. Det har 30
kvm vingyta.
Svenska flygvapnet använder för närvarande
Gripen med följande vapen:
I jaktrollen: AIM-120 AMRAAM, AIM-9L Sidewinder (kommer eventuellt att ersättas
av den modernare IRIS-T) och 27 mm Mauser automatkanon. I
attackrollen: RBS-15F mot sjömål, AGM-65 Maverick, DWS 39 Mjölner bombkapsel,
raketer och 37 mm Mauser automatkanon. I spaningsrollen:
en spaningskapsel kommer att utvecklas och köpas in till Gripen i den närmsta
framtiden.
Från början var det tänkt
att flygvapnet skulle utrusta mer än 20 divisioner med JAS-39 Gripen, det totala
antalet flygplan skulle då ha blivit 350-400 stycken. Son tidigare sagt har
flygvapnet endast köpt 204 flygplan.
Därför
kan det självklart diskuteras om Gripen någonsin blev det mest ekonomiska
alternativet som nytt svenskt stridsflygplan. Men å andra sidan kan Gripen
fortfarande göra succé vad antal bekräftar. Det beror visserligen på Sveriges
vilja att sälja potentiell död och förintelse jorden runt. Beslutet att inte
göra så har ännu inte tagits. Det finns närmare 3000 flygplan runt om i världen
som kommer behöva ersättning av ett flygplan i Gripens klass.
Budgetnedskärningar och avspänning kommer förmodligen leda till att endast 2000
nya flygplan beställs. Saab hoppas på att ta 20% av dessa beställningar, men det
speglar inte Gripens sanna kapacitet. Inget annat flygplan kan idag konkurrera
med Gripenkonceptet! Joint Strike Fighter som utvecklas av USA såväl som
Eurofighter Typhoon, Rafale och F-22 Raptor är alla mycket dyrare!" Dessutom är
inget av dessa flygplan ens i tjänst ännu!
De flygplan Gripen
konkurrerar mot idag är alla gamla konstruktioner såsom F-16, F/A-18, MiG-29 och
Mirage 2000. De har samtliga varit i tjänst i 15-20 år och kommer snart att
ersättas i sina ursprungsländer. Saab har utvecklat ett flygplan med enastående
prestanda som kommer att vara ensamt i sitt segment i många, många år framöver.
Gripen kommer nu att fortsätta utvecklas för total NATO-kompatibilitet,
lufttankning och med ny kabinmiljö. Gripen är nu en vanlig syn på de stora
flyguppvisningar i Europa, såsom Le Bourget, Farnborough och Royal International
Air Tattoo.
Länkar till JAS-39:
-
Photo Jas 39 Gripen
- Länkar till
andra Gripensidor
- JAS
39 Gripen
- JAS 39
Gripen
-
Nämnvärda årtal i Gripen-arbetet