Gripen är ett flygplan som egentligen aldrig skulle ha existerat. Flygvapnet sökte under slutet av 70-talet framförallt efter ett nytt attackflygplan som skulle kunna ersätta de AJ-37 Viggen, som då precis hade kommit i tjänst. Jaktversionen av Viggen, JA-37, hade inte ens gjort sin första flygning än men hade blivit en halv generation yngre än attackflygplanet det utvecklats ifrån. Bland annat hade man utvecklat motorn och försett JA-37 med ny avionik och ny radar. Man trodde därför att JA-37 skulle kunna leva betydligt längre än sina föregångare och kanske vara i tjänst under närmare 30 år. Man kunde även vidareutveckla den till ett nytt attackflygplan A20. Vad flygvapnet framförallt ville ha var en skolflygplan, tillika ett lätt attackplan. Saab besvarade behovet med ett projekt kallat B3LA, ett enmotorigt underljudsflygplan.

Tyvärr lades B3LA ner tidigt på våren 1979, tillsammans med alla andra projekt. Detta var givetvis ett stort avbräck för flygvapnet såväl som industrin. Saab visste mycket väl att dess vara eller icke vara mer eller mindre hängde på ett nytt militärt projekt. Inom flygvapnet trodde man att man skulle få problem att hålla sina Viggar och Drakar i luften utan en stark industri som kunde underhålla dem. De flesta politiker accepterade detta synsätt och redan i april 1979 fick överbefälhavaren instruktioner att börja studera en möjlig ersättare till Viggen.

Väldigt snart stod det klart att det nya flygplanet skulle behöva vara billigt. Eftersom storlek och pris har ett nästintill linjärt förhållande var det lika uppenbart att det nya flygplanet skulle vara ett lättviktsflygplan. Det var vidare tvunget att ersätta samtliga versioner av Viggen, likaväl som de få kvarvarande Drakarna. Det betydde att det skulle bli ett flerrollsflygplan, ett JAS. JAS står för övrigt för Jakt, Attack och Spaning.

Under mitten av 70-talet hade möjligheterna att bygga ett sådant flygplan, med flerrollskapacitet och låg vikt, studerats. Man hade dock konstaterat att det krävde teknik som ännu inte var utvecklad. Viss grundläggande forskning hade dock gjorts i samband med utvecklandet av B3LA vilket skulle göra utvecklandet av det nya flygplanet lättare. Bland annat hade man gjort motor- och kompositstrukturstudier.

Det var visserligen långt ifrån säkert att det nya flygplanet skulle bli svenskt. USA hade under 70-talet utvecklat nya flygplan för såväl flygvapen som flotta som skulle passa det svenska flygvapnet. Tidigt på sommaren 1980 inbjöds ett antal utländska tillverkare att lämna offert på sina flygplan. De tre tillverkare som lämnade offerter i april 1981 var General Dynamics med F-16 Fighting Falcon, McDonnell Douglas med F/A-18 Hornet och Northrop med F-20 Tigershark.

    För att möta detta hot bildade Saab-Scania, Volvo Flygmotor, Ericsson och FFV Aerotech ett gemensamt bolag, Industrigruppen JAS. IG JAS lämnade sin offert i juni 1981. Av de amerikanska flygplanen ansågs F/A-18 Hornet vara bäst lämpat för att konkurrera mot det svenska JAS. Till slut bedömdes dock det inhemska alternativet vara såväl bäst som billigast. 30 juni 1982 skrevs så ett avtal under angående utveckling av det nya flygplanet. Dessutom beställde Försvarets Materielverk 30 flygplan i en fösta delserie. Kontraktet fick senare stor kritik då villkoren i det till stor del bidrog till problemen senare i utvecklingen.

Utvecklingen
Svensk industri hade nu mycket höga krav ställda på sig. Saab skulle utveckla ett flygplan som vägde 60% av Viggen, ändå kapabel att bära samma vapenlast och vara fullt modernt i mer än 30 års tjänst. Volvo Flygmotor skulle utveckla, på basis av en existerande motor, en motor som skulle passa de speciella krav som ställdes av flygvapnet och det svenska klimatet. Ericsson skulle bli först i världen med att utveckla en radar som kunde hantera och växla mellan jakt-, attack- och spaningsuppdrag utan andra åtgärder än en knapptryckning. FFV Aerotech skulle se till att flygplanet var enkelt att underhålla. Alla företagen hade verkligen svåra uppgifter!

    För Saabs del fans det en hel del självklara beslut att fatta. Först och främst, flygplanet var tvunget att vara utrustat med ett elektriskt styrsystem. Detta var nödvändigt eftersom flygplanet var tvunget att byggas statiskt instabilt för att få 9G-prestanda. Dessutom skulle Saab använda en hel del kompositmaterial i flygplanet. Många system skulle köpas färdiga från utlandet eftersom detta skulle bli mycket billigare än att utveckla dem i Sverige. Till exempel har Saab alltid utvecklat egna räddningssystem, men i Gripen sitter en raketstol från engelska Martin-Baker.

Volvo hade tre olika motorer att välja mellan. Europeiska samarbetsprojektet Rb199, som sitter i Panavia Tornado, Pratt & Whitney PW1120, en icke färdigutvecklad motor samt General Electric GE404-400, som redan flög i amerikanska F/A-18 Hornet. Trots att Gripen idag flyger med en motor som är utvecklad ur GE404-400 så var det PW1120 som var det ursprungliga förstahandsalternativet. Den ansågs ha större potential, men flygvapnet ville inte bli förste , och kanske ende, användare av en helt ny motor. Därför föredrog man GE404-400 som redan fanns i tjänst. Så Gripens motor RM12 (RM står för Reaktions Motor) är således en kraftigt utvecklad GE404-400!

    Man hade tre olika konfigurationer att välja mellan när Gripen skulle designas. Ett pilvingat flygplan med stabilisator, ett deltavingat flygplan med nosvingar och ett flygplan som i huvudsak såg ut som det första alternativet, men med luftintaget på ryggen. Då Saab hade skaffat sig en rejäl erfarenhet av nosvingeflygplan undre arbetet med Viggen och man ansåg att det konceptet hade störst potential, valdes det mellersta alternativet.

    Man stötte på en hel del problem under utvecklingsarbetet, det svåraste var arbetet med det elektriska styrsystemet. Det arbetar med tre oberoende kanaler och har ett reservsystem som håller flygplanet i luften om det ordinarie systemet slås ut. En Viggen byggdes om med ett enkanaligt elektriskt styrsystem för att ge Saabs tekniker erfarenhet av den typen av system.

    Tyvärr räckte inte det till. Problemen med programmeringen av det elektriska styrsystemet orsakade en rejäl försening i projektet.

Utprovningen börjar...
    I januari 1985 provades motorn RM12 för första gången. Nedräkningen till den första flygningen hade börjat!

1987 firade Saab sitt 50-årsjublieum och på själva födelsedagen, den 26 april, visades den första prototypen upp under en spektakulär föreställning. Efter "roll-outen" rullades flygplanet direkt tillbaka in i hangaren igen för fortsatt utprovning. I september samma år genomfördes de första proven med radarn i en ombyggd Viggen och i mars 1988 gjorde Gripenprototypen sitt första motortest. Under sommaren kopplades flygplanet ihop med Saabs simulatorcentral för att simulera sin första flygning, medan planet fortfarande stod på marken.

    Slutligen så en vacker vinterdag i december 1988, den nionde för att vara exakt, genomförde JAS 39 Gripen sin första flygning, två år försenad. Saab hade bjudit in en mängd gäster för att bevittna händelsen för att bevisa att flygplanet uppförde sig väl. Pilot på första flygningen var den mycket erfarne chefspiloten Stig Holmström. Första flygningen blev också en sann triumf då det visade sig att Gripen var så manövrerbar att Viggen fick använda efterbrännkammaren bara för att hänga med! Flygplanet uppförde sig dock lite nervöst men det ansågs inte vara ett stort problem just då.

    Optimismen var så stark att ett TV-team inbjöds att följa den sjätte flygningen den 2 februari 1989. Framför kamerorna förlorade piloten, Lars Rådeström, kontrollen över flygplanet och kraschar på Saabfältet. Flygplanet hade drabbats av pilotinducerade svängningar, så kallad PIO. Orsaken låg att finna i programmet till styrsystemet. En enorm storm av kritik mot det försenade Gripenprogrammet bröt ut. Det ansågs att flygplanet var för dyrt. Ett antal så kallade "experter" sade sig dessutom ha bevis för att flygplan med elektriska styrsystem inte kunde flyga överhuvudtaget! Hela projektet riskerade att läggas ner men i december 1989 gav regeringen klartecken till fortsatt utveckling.

    Den 4 maj 1990 lyfte så den andra prototypen på sin första flygning och ett år senare gjordes det första besöket på det som skulle bli den första Gripenflottiljen, F7 i Såtenäs.

JAS39B
Gripen var under en lång tid ett alternativ som nytt jaktplan i det finska flygvapnet. Från svensk sida hade man goda förhoppningar om att vinna ordern. Men i juni 1992 avslöjade Finland att man valt F/A-18C som ersättare till finnarnas MiG-21 och Draken. Framförallt var det att Gripen ännu inte var färdigutvecklad som fällde avgörandet. Kort därefter beställde dock den svenska regeringen delserie 2 av JAS 39 Gripen. Den var på 110 flygplan och dessutom innehöll den utvecklingen av en tvåsitsig version, JAS39B. Det var länge osäkert om det skulle bli någon tvåsitsare överhuvudtaget då den ansågs alltför dyr. Ett tvåsitsigt flygplan ansågs dock nödvändigt för att försäkra kvaliteten under inflygning på det nya system. Dessutom skulle den definitivt underlätta exportansträngningarna. I september 1992 deltog två JAS39 Gripen på Farnborough Air Show. Uppvisningspilot var Lars Rådeström, samme man som hade kraschat med första prototypen. Uppvisningen blev mycket uppskattad och fick stor uppmärksamhet. Under Farnboroughmässan genomförde första serieflygplanet, 39101, sin första flygning från Saabfältet.

    Första flygplanet till svenska flygvapnet, 39102, levererades i juni 1993. På Stockholms Vattenfestival i augusti samma år, kraschade flygplanet på Långholmen i centrala Stockholm under en uppvisning. Nästan en halv miljon människor hade kommit för att se flygvapnets nya stolthet. Och det var i sanning en fantastisk uppvisning de fick se! Men mot slutet av uppvisningen hände någonting märkligt. Flygplanet rollade för kraftigt tillbaka efter den sista svängen, sedan lyftes nosen kraftigt och flygplanet stod nästan stilla i luften! Piloten sköt ut sig och flygplanet föll ner från skyn! Under ett par minuter var det oklart var flygplanet slagit ner. Hade möjligen den största flygkatastrofen i Sverige nånsin just ägt rum? (Författaren stod på Mariaberget och njöt av varje sekund av uppvisningen till dess att han insåg att det förmodligen inte ingick i uppvisningen att piloten lämnade flygplanet. Men å andra sidan, två veckor innan dess befann han sig i England på International Air Tattoo och bevittnade hur två MiG-29:or kolliderade i luften!) Tack vare en lycklig slump kraschade flygplanet i skogen nära Västerbron, utan att döda något annat än ett träd och ett par cyklar! En kvinna fick lättare brännskador, men ingenting allvarligare. Ett äkta mirakel! Pilot var återigen Lars Rådeström. Än en gång hade det elektriska styrsystemet svikit honom.

(Det finns de som säger att Gripen är världens säkraste militärflygplan. Vilket annat flygplan har kraschat mitt i centrum i en huvudstad utan att döda någon eller något?!?)

    Än en gång riktades stark kritik mot projektet men den här gången var det inget allvarligt hot. Efter fyra månader var en av prototyperna i luften igen för fortsatt utprovning med nya styrlagar som gjorde flygplanet mindre känsligt för pilotens spakrörelser.

Export
I juni 1995 skrev Saab och British Aerospace (BAe) under ett avtal om att gemensamt marknadsföra Gripen utomlands. Gripen passar perfekt in i den portfölj av produkter som BAe erbjuder. I september samma år skrevs ett Memorandum of Understanding mellan Saab och Ungern om utvärdering av Gripen, dessutom visades den tvåsitsiga versionen, JAS39B, upp för första gången.

    Gripen marknadsförs just nu i Brasilien, Ungern, Chile, Tjeckien, Filipinerna, Polen, Sydafrika och Österrike. Länge trodde man att Chile skulle besluta sig först men på grund av Asienkrisen har man där blivit tvungna att skjuta upp en order. Istället blev Sydafrika första exportkund när man i november 98 beslutade sig för att köpa 28 plan.

    Idag äger BAe 35% av Saab och det garanterar ett långsiktigt samarbete mellan företagen. Som ni alla förmodligen vet så handlar vapenaffärer inte bara om det specifika vapen kunden vill köpa, det är minst lika viktigt med motköp. Detta kan vara ett av de starkaste korten för Gripen, eftersom Sveriges mäktigaste företag i Wallenberg-gruppen finns bakom Saab.

Gripen- flygplanet
    JAS-39 Gripen är det första flygplanet ur den fjärde generationen som har flerrollskapacitet och är ett lättviktsflygplan. Gripen är nu operativt inom det svenska flygvapnet . Flygvapnet har köpt 204 Gripen som ska beväpna 12 divisioner när samtliga flygplan har levererats. Gripen kan starta på 400 meter och landa på endast 500 meter. Efter ett uppdrag kan Gripen laddas, tankas och vara klart igen för nya uppdrag på mindre än tio minuter.

    Motorn är en Volvo Aero-utvecklad RM12 turbofläktmotor med efterbrännkammare. Utan EBK ger den dragkraften 54 kilo Newton (kN), med EBK stiger denna siffra till 81 kN.

    Gripen kan ta 3000 liter bränsle internt och 3300 liter i externa tankar. Detta ger flygplanet en räckvidd på mer än 3000 kilometer. Normal startvikt är 7400 kg. Maximal vapenlast är 5300 kg på åtta balkar. Maximal startvikt är 14000 kg. Gripen är 14,9 m lång, har en spännvidd på 8,4 m och är 4,5 m högt. Det har 30 kvm vingyta.

Svenska flygvapnet använder för närvarande Gripen med följande vapen:

I attackrollen: RBS-15F mot sjömål, AGM-65 Maverick, DWS 39 Mjölner bombkapsel, raketer och 27 mm Mauser automatkanon.

I spaningsrollen: en spaningskapsel kommer att utvecklas och köpas in till Gripen i den närmsta framtiden.

    Från början var det tänkt att flygvapnet skulle utrusta mer än 20 divisioner med JAS39 Gripen, det totala antalet flygplan skulle då ha blivit 350-400 stycken. Son tidigare sagt har flygvapnet endast köpt 204 flygplan.

    Därför kan det självklart diskuteras om Gripen någonsin blev det mest ekonomiska alternativet som nytt svenskt stridsflygplan. Men å andra sidan kan Gripen fortfarande göra succé vad antal bekräftar. Det beror visserligen på Sveriges vilja att sälja potentiell död och förintelse jorden runt. Beslutet att inte göra så har ännu inte tagits. Det finns närmare 3000 flygplan runt om i världen som kommer behöva ersättning av ett flygplan i Gripens klass. Budgetnedskärningar och avspänning kommer förmodligen leda till att endast 2000 nya flygplan beställs. Saab hoppas på att ta 20% av dessa beställningar, men det speglar inte Gripens sanna kapacitet. Inget annat flygplan kan idag konkurrera med Gripenkonceptet! Joint Strike Fighter som utvecklas av USA såväl som Eurofighter Typhoon, Rafale och F-22 Raptor är alla mycket dyrare!" Dessutom är inget av dessa flygplan ens i tjänst ännu!

    De flygplan Gripen konkurrerar mot idag är alla gamla konstruktioner såsom F-16, F/A-18, MiG-29 och Mirage 2000. De har samtliga varit i tjänst i 15-20 år och kommer snart att ersättas i sina ursprungsländer.

    Saab har utvecklat ett flygplan med enastående prestanda som kommer att vara ensamt i sitt segment i många, många år framöver.

    Gripen kommer nu att fortsätta utvecklas för total NATO-kompatibilitet, lufttankning och med ny kabinmiljö.

    Gripen är nu en vanlig syn på de stora flyguppvisningar i Europa, såsom Le Bourget, Farnborough och Royal International Air Tattoo.

Länkar till JAS-39:

1. Photo Jas 39 Gripen

2. Länkar till andra Gripensidor

3. JAS 39 Gripen

4. JAS 39 Gripen

5. JAS 39 Gripen

6. JAS 39 Gripen in Detail

7. Nämnvärda årtal i Gripen-arbetet