Den första flygmaskinen av märket Phönix visades första gången 1919 i Sverige på Ladugårdsgärde i Stockholm. Det ena var ensitsigt och flögs av Edmund Sparrman och det andra tvåsitsiga spaningsplanet flögs av Max Perini vid spakarna. Uppvisningarna gjorde starkt intryck på åskådarna

Flygplan J-1 Phönix tilldelades Flygkompaniet 1919. De flygplanen J-1 som 1926 övertogs av Flygvapnet från Flygkompaniet kom i stort att användas som övningsflygplan, var placerade vid flottiljerna F1, F3 och F5.  Detta var Flygvapnets första jaktflygplan, och fanns kvar till 1933. Från Flygkompaniet överfördes 3 original flygplan de hade individnummer 947, 965, 975. De svensktillverkade hade nummer 5133, 5135, 4137, 5139, 5141, 5143, 5145, 5147, och 5149.

Efter det att man försökt att experimentera och konstruera flygplan i Sverige, började man kopiera Phönixjagare. Flygplanets längd 6,85 m, höjd 2,8 m, spännvidd 9,8 m, vingyta 25,0 kvadratmeter, en 6 cylindrig rad motor Herio typ 9 på 240 hk. /Benz på 220 hk, fart 180/170 km/h, en mans besättning. Det fanns 40 flygplan från 1919 till 1930. Från utlandet inköptes 15 flygplan resten 25 flygplan tillverkades av CVM i Malmslätt. Phönixjagaren var redan ett föråldrat flygplan då det övertogs från Flygkompamiet, men i brist på modernare flygplan fick det ingå som jaktflygplan i flygvapnet. Alla J1 havererade utom flygplan 947 som kasserades den 27 november 1926, finns i dag bevarat vid Flygvapen Museum.

Havererade J-1:
965 1931
975 1931
5133 6/6 1929
5135 14/3 1929
5137 12/6 1929
5139 4/7 1928
5141 7/71926 havererade dåvarande löjtnanten Nils Söderberg hade åtagit sig att utföra en serie prov med det nya jaktflygplanet. Under ett prov råkade flygplanet i flatspinn samtidigt som motorn stannade: Söderberg fick lämna flygplanet på 400m höjd och han blev då Sveriges första pilot som räddade sig i fallskärmshopp.
5143 21/31933
5145 18/1 1928
5147 21/1 1933
5149 11/4 1929

Länkar till J-1

1. J 1 Phönix
2. Österikiskt-Ungerskt jaktplan