Efter förhandlingar om att inköpa flygplan från Tyskland fick Sverige 1917 möjlighet att från deras överskottslager få köpa tre något större flottörbiflygplan av märket Fredrichshafen FF33E. Dessa kom att levereras den 11 september 1918. När det andra originalflygplanet Nr 21 havererade den 20 maj 1919 bestämdes att ett nytt flygplan av samma typ skulle tillverkas i Sverige av Torpeddepartementet (TDS) vid flottans varv i Stockholm.  Det nya flygplanet fick överta det havererade flygplanets nummer Nr 21. Två till skolflygbåtar kom1924 att tillverkas av TDS dessa fick nummer 16 och 17 och placerades vid Karlskrona och Hägersnäs.

    Flygplan Fredrichshafen FF33 nummer 22 var det flygplan som kom att användas längst i det svenska marinflyget, Detta flygplan försågs med en starkare Merzedesmotor på 180 hk, flyghastigheten ökades från 112 km/h till 127 km/h.  Var en större typ av Freidrichafen FF33E och hade en flygtid på 5 timmar. Hade en Bentz radmotor på 150 hk, två mans besättning, längd 10.22 m, höjd 3,48 m, spännvidd 16,60 m, max startvikt 1580 kg, toppfart 112 km/h. Det fanns sexflygplan i Marinen de hade nummer 20-22, 16 och 17. Flygplanen fanns stationerade vid MFV i Stockholm, Hägersnäs, Karlskrona och i Göteborg. Sex flygplan fanns i marinflyget mellan 1918 till 1927. Efter det att flygvapnet startade 1926 kom flygplan FF33E att överföras hit. Flygplansmodellen kom nu att kallas SK2 , Nummer 22 överfördes i februari 1927 och fick flygvapennummer 222, nummer 16 överfördes också och erhöll Fv-nummer 216.