Efter det att man använt sig av Flygvapnets flygplan för eldgivnings och spaningsflygplan, började Armén med försöksverksamhet med ett lämpligt flygplan som kunde användas som skol- eldobservation och eldgivningsflygplan. Flygplanet som man tänkt använda skulle ha god stig- och svängprestanda, samt ha plats för föraren och eldobservatör samt kunna fotografera åt sidan, snett framifrån och nedåt.
    De flygplan som fanns att tillgå var flygplan tillverkade under och stax efter 2 Världskriget, det var bla. SK-15 Klemm 35, SK-11 Tiger Moth, SK-14 Fw Stieglitz det fanns förutom dessa en mängd udda flygmaskiner. Valet föll att prova det Amerikanska flygplanet Piper Club och Piper Super club. Till Sverige kom Cuben med Albin Ahrenberg och ANA-flyg. Under krigsåren omhändertogs amerikanska flygplan i Sverige och den svenska bärgningschefen var Albin Ahrenberg, som hade goda kontakter med det amerikanska arméflyget. Efter fredslutet inköpte Ahrenberg ett 30-tal Cub-flygplan från överskottslager i Tyskland. Dessa flygplan togs till Malmö för att renoveras innan de såldes till privatpersoner i Sverige.
    Bland Sveriges Jordbruksflyg hade sedan början av 1950-talet används med goda resultat Piper J3/L-4 och dess storebror PA-18 Super club. Det första exemplaret av Piper club flögs första gången den 13 september 1930 då med en liten motor på endast 20 hkr. Flygplanet var tillverkat av ett litet företag Taylor Aircraft Company beläget i Bradford Pennsylvania USA. Företaget leddes av William Piper och Clarence Gilbert Taylor. Det var ett öppet högvingat flygplan med en dukklädd stålrörskropp. Som skydd för föraren fanns endast en främre vindruta. Flygplanet försågs 1931 med en kraftigare Continental motor på 40 hkr. Då flygplanens prestanda ökades så ökades försäljningen.
    Den första Cuben registrerades i Sverige 1936 och hade nummer SE-AEP. År 1935 köpte W Piper ut Taylor samtidigt som han förbättrade han modellen den försågs med en starkare Continental motor på 65 hkr och hela sittutrymmet inglasades. 1937 övergick firman till att kallas Piper Aircraft Corporation och flygplansfabriken flyttades till Lock Haven i Pennsylvania. Inspektionen och arméstabens utrustningsavdelning började 1954 leta efter ett flygplan och man valde Piper Club. Vid denna tid flögs det ett 40-tal svenskregistrerade flygplan Piper club i Sverige. ANA–Fly började 1954 importera den större flygmaskinen PA-18 Super Cub med olika motoralternativ. Det blev en snabb ersättare och antalet Cub-flygplan i Sverige 1956 var det 56 stycken.
    År 1954 inleddes prov med 4 L-4 Cub som levererades av ANA-flyg, nu började Armén utbilda spanare för artilleriledning.
1955 inleddes prov med Super Cub och att uppföra Norrbottens arméflygbataljon där man tänkt använda sig av helikoptrar. Man införskaffade sig två högvingade Piper Cub/Super club, dessa fanns i väntan på helikoptrarna, som sedan att stanna kvar. Flygplanet har används som eldgivningsflygplan i Armén. Det är ett av världens mest tillverkade flygplan och som producerats i mer än 40000 exemplar. Idag används flygplanet mest som bogser- samt som skolflygplan. Piper PA-18 flögs för första gången i slutet av 1940-talet. Efter det att Piper 1982 slutat att tillverka flygplan erhöll WTA Inc licensrättigheterna och fortsatte med tillverkningen av PA-18, Till 1988 då Piper återtog rättigheterna. Man fortsatte med tillverkningen till 1994 då de 24 sista flygplanen levererades. Flygplanen försågs nu med en starkare motor på 150 hkr.
    Fyra inköpsomgångar av fpl 51. Första leveransen kom att omfatta 6 st, civilregistrerade PA-18 150 som fick beteckningen Fpl 51-A dessa levererades 1958. Flygplanen hade individnummer 51257- 51262. Den andra omgången kom 1959 och betecknades fpl 51-B, dessa med individnummer 51251- 51256. Våren 1963 inköptes nästa omgång på 6 flygplan 51-B, deras individnummer var 51245–51250. Dessa fpl skulle ersätta de först levererade fpl 51-A, som såldes till olika flygklubbar. Den sista omgången fpl 51-B levererades 1966 även denna omgång inköptes 6 flygplan dessa erhöll individnummer 51234 –51244. Flygplanen fanns kvar till 1973–1974 då de försåldes till KSAK och de i sin tur sålde dem vidare till olika flygklubbar, för 35000 kr/styck. Flygplanen kunde förses med landställ, skidor och även flottörer (flottörer kom inte att användas).
    Spännvidd 10,76m, längd 6,88m, höjd 2,0m, tomvikt 429kg, max startvikt 795kg, en Lycoming 0-320-A2B kolvmotor på 150hk/111,5kW, marschfart 160 km/h, två mans besättning.
Reg:nr Tillv:nr I tjänst civilreg. övrigt
51257 18-6520 1958-1963 SE-CKE såld, Köpings FK
51258 18-6521 1958-1963 SE-CKD såld, U.Grönvik Östersund
51259 18-6454 1958-1963 SE-CKA såld Säffle FK
51260 18-6455 1958-1963 SE-CKB såld Borlänge FK
51261 18-6458 1958-1963 SE-CKC såld T.Koltz Mellansel
51262 18-6445 1858-1963 SE-CEO såld V:a Medelpads FK

Länlar till PA18:

1. Bilder på Fpl 51 Piper Super Cub.Och Fpl 51B
2. Piper PA-18-95 Super Cub
3. The Internet information source for all things PA-18
4. Piper PA-18 Super Cub